Jazzes

Hej Hej! Nu har inte jag uppdaterat på länge så jag tänkte göra det nu :)
Förra veckan praoa jag på ett dagis. Det var la kul! Men idag så har jag bara varit i skolan och vad vi gjorde orkar jag inte säga. Nu sitter jag bara hemma och lyssnar på musik och  ikväll ska jag och min bror ut och gå.
  

Om 4 dagar så jag varit utan min pappa i 2 år och den saknaden som jag trodde skulle vara lättare nu är ju knappast lättare om jag säger så men det klart det har ju blivit lättare på ett sett men på ett annat inte alls. Oftast är jag glad och kan skämta för det är sån jag är. Jag kanske inte alltid vill visa att jag är ledsen. För jag vill inte vara den där tjejen som man ska tycka synd om. Jag vet att jag inte är ensam om att ha misst någon nära mig men ibland känns det faktiskt så... Jag vet också att det finns folk som har det mycket mycket sämre än mig. Jag saknar tiden då jag bodde i vårat stora hus där som jag trodde alla var lyckliga men troligtvis var inte alla det, min pappa sa alltid att han mådde bra men ju längre tiden gick märkte vi att min pappa inte mådde så bra, han var deprimerad. Min mamma vill hjälpa honom så att han fick hjälp men han ville inte inse att han mådde dåligt. Till slut så gick mina föräldar isär så jag bodde lite hos mamma och lite hos pappa. Sen när min pappa väl fattade att han inte mådde bra då lade han in sig på  sjukhus. Jag fattar om ni tänker vad hade hon för pappa egentligen men jag hade och har världens bästa pappa, även när han blev sjuk och när han var frisk så var han det. Min pappa var alltid på glatt humör men folk som träffade honom när han inte mådde bra har inte lärt känna honom på riktigt.. För han var världens bästa pappa!         
                                 
                                                                                                    
                                                                                                                         Puss<3 
 Här är en bild på mig!